Vad tror du att du får säga?

Yttrandefrihet är på tapeten här i Östhammars kommun.

Först och främst vad innebär yttrandefrihet? Betyder det verkligen att man får säga vad man vill och när man vill? Faktiskt inte. Du får inte ägna dig åt exempelvis hets mot folkgrupp eller förtal och i samband med det hävda att du använder dig av din yttrandefrihet. Sverige har ett gäng lagar som står över yttrandefriheten och faktiskt begränsar den. Om det kan man ju tycka vad man vill, men det är så det ser ut idag och det är det vi har att förhålla oss till. För de flesta innebär denna begränsning inget problem, för vem vill sprida hat och hot?

När jag nu följer ”avslöjandet” om olämpliga inlägg på en lokalpolitikers Facebook-konto så är det många som gastar om yttrandefrihet. För all del, inget uttalande är brottsligt vad jag kan se – dock olämpligt.

När då tjänstemän i kommunen lämnar in en väldigt saklig skrivelse där de vill ha svar på ett antal frågor så har dessa tjänstemän, enligt vissa, begått ett stort övertramp. De anses starta drev och jag vet inte allt. Även dessa tjänstemän har yttrandefrihet och har också rätt att utnyttja den, både i tjänsten och privat. Inget i skrivelsen är brottsligt.

Det verkar som att många tror att yttrandefrihet innebär att man inte ska kunna bli emotsagd. Glöm det kvickt om du trodde att det var så. Säger du eller tycker du något så är en av spelreglerna att du kan bli emotsagd. Vässa dina argument om du sticker ut hakan. Även den som säger emot dig har full rätt att göra det, så länge det håller sig inom lagens ramar.

Annonser

Vem bryr sig om barnens åsikter?

Min motion om barnombudsman har hanterats av både Socialnämnden och Barn- och utbildningsnämnden. Socialnämndens svar är så totalt uppåt väggarna att jag funderar på om de har svarat på någon annan motion än min.

Motionen handlar om att få in våra barn och unga som remissgrupp i de beslut som fattas i kommunen. Jag visar med hjälp av undersökningen Liv och hälsa ung att barn och ungdomar dels inte vet hur de ska kunna delta i de beslut som fattas i kommunen och att de inte tror att kommunen lyssnar ändå.

Behovet av en barnombudsman är stort.

Mina yrkanden i min motion:

– att Östhammars kommun anställer en politiskt obunden barnombudsman, som bevakar barn och ungas intressen. Barnombudsmannen ska utforma en övergripande policy för hur barnkonventionen ska förverkligas i praktiken och för hur arbetet ska utvärderas

– att det i kommunens bokslut redovisas på vilka sätt barn och ungas intressen tagits om hand

– att den kommunala barnombudsmannen ges mandat att utreda individuella klagomål samt gruppklagomål från barn och unga

– att barn och unga kontaktas i rollen som remissgrupp samtidigt som vuxna ges möjlighet att ge respons på t.ex. detaljplaner

Om du vill läsa motionen i sin helhet så finns den här.

Vad svarade då Socialnämnden?

De svarade utifrån det enskilda barnet.

Att det finns flera möjligheter för enskilda barn att få hjälp via socialtjänsten.

De har en lång utläggning om hur socialtjänsten hanterar orosanmälan och att man kan överklaga myndighetsbeslut.

Att man kan använda synpunktshanteringen och lämna in medborgarmotioner.

DET ÄR INTE DETTA SOM MOTIONEN HANDLAR OM!!!

Jag har suttit i socialnämnden i fem år. Allt det som svaret handlar om vet jag redan. Motionssvaret är en ren förolämpning. Jag är helt fascinerad över att inte en enda ledamot i nämnden ser att det motionen handlar om inte på något vis bemöts i motionssvaret.

Man gör dessutom ett tillägg, ordförande Lisa Norén (S) yrkar på att behovet redan är tillgodosett och nämnden godkänner det.

Behovet är absolut inte tillgodosett! Inte utifrån det som motionen handlar om.

Om man nu hade svårt att förstå vad motionen går ut på hade det varit lämpligt att bjuda in mig att berätta vad tanken är, inte lämna ett ”god dag yxskaft”-svar. Att veta vad man svarar på är en hygienfaktor.

När politiker hanterar motioner på detta sätt förstår jag att politikerföraktet ökar.

Hur svarade barn- och utbildningsnämnden?

De svamlar om att barns rättigheter är väl reglerade i skollag, diskrimineringslag, läroplan och förordningar.

Det finns en barnkonsekvensanalys och checklista som ska användas i samtliga politiska beslutsärenden i kommunen.

Man hänvisar till den styrgrupp för ungas välbefinnande som finns.

Avslag så klart, med hänvisning till budgetläget.

Det här svaret är också fullt av text som inte är relevant för motionen. Styrgruppen som man hänvisar till kommer jag skriva ett helt eget inlägg kring, men den kan inte på något vis utföra det arbete som motionen vill att en barnombudsman ska göra.

Vi kan krasst konstatera att politiker i Östhammars kommun inte vill att barn ska ha något som helst inflytande och kunna påverka beslut.

En annan rimlig fråga är om nämnderna förstår alla andra ärenden de har att besluta om, när de så kapitalt missförstod detta?

Medborgarbudgeten som försvann

Östhammars kommun deltog under åren 2015 – 2016 i ett demokratiprojekt som finansierades av SIDA. Det hela gick ut på att kommunen matchades ihop med en kommun i Moçambique för att ”i ett ömsesidigt projekt identifiera gemensamma utmaningar som adresseras till nytta för båda parter”.

Själv har jag svårt för den här typen av projekt, även om det låter fint i projektbeskrivningarna, eftersom jag tycker det andas kolonialism. ”Här kommer den vita rika mannen och ska berätta för den svarta fattiga mannen hur de ska leva sitt liv” typ. Utan att ta hänsyn till skillnader i kultur, tillgänglig infrastruktur eller folkmängd. Fast det är en annan diskussion.

Det var i samband med detta projekt som medborgarbudget kom in på kommunens och politikens dagordning eftersom det var något både Pemba kommun i Moçambique och Östhammars kommun hade ett intresse av att pröva och lära mer av.

En riktig medborgarbudget handlar inte om att medborgare är med och bestämmer om den kommunala budgeten, vilka nämnder och förvaltningar som ska få si och så mycket pengar. I stället handlar den här typen av budget om att invånarna på olika orter vet bättre än politiker och tjänstemän vad orten behöver. Orterna tilldelas en budget att själva ta beslut om: ”Vad behöver vi?”

I stället för medborgardialog mellan kommunpolitiker och medborgare, hamnar dialogen mellan invånarna, som lägger förslag och som invånarna röstar på. Det handlar alltså om lokal demokrati och direkt medborgarinflytande. Politiker, som tar beslut om att medborgarbudget ska införas, delar alltså makten med medborgarna, som tar beslut om hur offentliga medel (skattepengar) ska användas där de bor.

Resultatet efter deltagandet i det här projektet för Östhammars kommuns del var att medborgarbudget skulle införas. Beslutet togs i kommunstyrelsen den 31 oktober 2017 och gick ut på att det skulle integreras i det ordinarie budgetarbetet, och att medborgarbudget prövas och diskuteras till budgetberedningen för 2019.

Vad som händer?

Absolut ingenting!

Det beslutet har man struntat högaktningsfullt i. Var beslutet bara ett spel för gallerierna? Något att visa för SIDA kanske, att de investerade pengarna inte var ”bortkastade”.

Det här med mellanvalsdemokrati är svårt för politiker i Östhammars kommun har vi förstått, när man får höra att ”medborgarna lägger sig i debatten” från kommunfullmäktiges talarstol.

En annan fråga är också:

Hur många fler fattade beslut har man struntat i?

Studiero är ingen prioritet

Fram till hösten 2018 satt jag som ledamot i kommunfullmäktige i Östhammars kommun. På mitt sista fullmäktigemöte lämnade jag in ett antal motioner, två av dessa togs upp på fullmäktige den 19 februari. Eftersom jag inte sitter i fullmäktige längre och det parti jag representerar inte har mandat där, finns ingen som kan föra min talan eftersom jag inte har yttranderätt.

Därför får det bli ett inlägg här istället.

Det här inlägget handlar om motionen om förstelärare i trygghet och studiero.

Eftersom motionen redan har hanterats så kan den som är intresserad se debatten via den videoupptagning som finns.

Där kan man se att Lokalpartiet Boa gör ett eget yrkande med utgångspunkt i min motion. Det var deras val och jag tänker inte kommentera det här, mer än att det är en lysande idé att lägga ner KVV-labbet. Det ger ingenting och var en felsatsning redan på idéstadiet vilket framgår tydligt i de underlag som finns. Tjänstemän som försöker leka företag slutar oftast dåligt, det gäller verkligen för KVV-labbet.

Men nu handlar det om motionen.

Den är rätt lång så jag tänker inte lägga in hela här utan ger istället en sammanfattning. Klicka här om du vill läsa hela.

Att trygghet och studiero är ett problem i Östhammars skolor ser vi tydligt i undersökningen Liv och hälsa Ung där många elever inte anser att det är bra stämning i skolan och att man inte känner sig trygg vare sig i klassrummet eller på rasterna. Även skolenkäten visar på liknande resultat.

Kommunen har anmälts 29 gånger till skolinspektionen under 2017.

I motionen föreslår jag därför att det ska anställas förstelärare i trygghet och studiero.

Precis som att ämneslärare ska visa vägen för sina ämneskollegor behövs samma vägledning inom trygghet och studiero. Det är barnens arbetsmiljö det handlar om och för att de ska uppnå bra resultat behöver vi lägga enormt fokus på detta. Allt annat är orimligt.

Avslaget var ju självklart. Det är ju så det fungerar.

BUN tar i avslaget inget ansvar själva, utan lägger över det på rektorerna. Det är dom som ska ta fram en handlingsplan inom dessa områden. Hur det ska finansieras i en redan ansträngd ekonomisk situation framgår inte över huvud taget.

Att man som nämnd inte ens har tänkt tanken att använda statsbidraget man får till att förstärka just trygghet och studiero visar hur lite man kan om den verksamhet som man faktiskt styr över. Man lämnar över allt ansvar till rektor.

Idag har kommunen 30 förstelärare som man får statsbidrag för. Hade man tänkt efter före så hade vi kunnat haft fokus på trygghet och studiero fram till vårterminen 2021 och det hade betalats med statsbidrag! Men att tänka stort och brett ligger inte för BUN eftersom man avfärdar allt som verksamhetsfrågor och kan inget om den verksamhet som man faktiskt styr över.

Jag frågar mig återigen. Vad har vi BUN till?