Medmänniska eller motmänniska?

Jag har funderat lite på om jag ska skriva det här inlägget.
Jag tror att det är en bra idé, och jag hoppas att du håller med mig.

I onsdags (27/9) var det möte med socialnämnden.
Jag har aldrig gråtit när jag gått från ett möte, men det gjorde jag då.

Det handlar inte så mycket om att jag inte fick igenom det jag hade önskat, eller jo det är alltid roligare att bli lyssnad på och att man får igenom det man önskar. Men att inte få igenom det man vill är också en del av det politiska spelet och det måste man förhålla sig till.

Det handlade mer om att jag har nog aldrig blivit så besviken på de ledamöter som var där att ta beslut. Några av dem har jag inte så stora förväntningar på. Det är inte överraskande att de har de åsikter som de har, men övriga…
Jag har sett dem som humanistiska, kännande, empatiska och kunniga människor. Som kan tänka lite längre och lite utanför boxen. Som vill något mer. Vettiga helt enkelt.

I onsdags fick jag se deras sanna ansikten. Och det var inte vackert.

Ärendet som det handlar om är den statliga ersättningen som kommunen får för att ta hand om våra ensamkommande som fyller 18 år eller blir uppskrivna i ålder och hur kommunen ska använda de ynkliga medlen som vi trots allt får. Beslutet handlade om att medlen skulle användas till att göra en kort förskjutning för de som är tvingade att flytta på grund av ålder.
Det är viktigt att tala om att när en asylsökande fyller 18 eller blir uppskriven så går ansvaret över till Migrationsverket. Det innebär att den unge flyttas till den plats som Migrationsverket anvisar dem. Man sliter upp dem från platser där de börjat rota sig och känner en viss trygghet. En förskräcklig och inhuman hantering. Jag tycker inte att Östhammars kommun ska vara så inhumana.

Min önskan, eftersom jag inte är mer än ersättare så får jag inte yrka på något utan bara önska, var att vi skulle dels lyfta frågan om kommunen ville låta ungdomarna få bo kvar längre till en högre nivå (dvs till kommunstyrelsen och kommunfullmäktige) och även vid samma tillfälle äska pengar för ändamålet. Jag är fullt medveten om att socialförvaltningen går med massivt minus och därför var det rimligt att gå vidare för att få ekonomiskt stöd från annat håll. För att fortsätta vara den trygga platsen för de ungdomar som bor här redan.

Den ”debatten” som följde på det.
Herregud alltså.
Jag fick höra att jag ställde grupper mot varandra.
Jag sa inte ett ord om det. Var det påståendet kom ifrån vet jag helt enkelt inte.
Vi kan inte vara hela världens socialtjänst.
Det är vi inte heller. Så många ungdomar handlar det inte om.
Vi ska inte ta över statens ansvar utan att få ersättning.
Jag håller med i sak, men det är människor vi pratar om. På vems sida står vi? Människan eller staten? Är vi medmänniskor eller motmänniskor?

Och så vidare.

Det slutliga beslutet blev som det står i kallelsen. Inga andra skrivelser för att försöka göra livet lite drägligare för de som rotat sig här.

Jag gråter för ungdomarna. Jag gråter för att jag är så gruvligt besviken på människor jag faktiskt trodde mer om.
Jag gråter för att kommunen blev ytterligare en kall och hård plats i Sverige.

Tierps kommun vill och gör. Det ska de ha heder för. De håller medmänsklighetens låga vid liv.

Annonser

Taxans lotteri

Att begära ut handlingar hos kommunen kan vara ett riktigt lotteri. Ibland går det hur bra som helst, det kan ta några dagar men sen finns handlingarna i min epost. Alldeles kostnadsfritt oavsett antalet sidor. Så länge de kommer elektroniskt så tycker jag att det är helt rimligt att det fungerar så. Att det är kostnadsfritt. Att det kommer utan allt för lång väntetid. Utan tjafs.

Sen har vi då den andra änden av skalan. De som läser ”taxan för kopiering av allmänna handlingar” som fan läser bibeln. Visst, det är så att förvaltningen inte har någon skyldighet att skicka handlingar elektroniskt. Men om handlingen redan finns elektroniskt borde det vara det absolut smidigaste, tidsbesparande och billigaste att bara skicka handlingen vidare. Varför göra sitt jobb mer tidsödande än vad som är nödvändigt? Varför skapa mer kostnader än nödvändigt för kommunen?

Innan någon säger något – ja, jag var med och godkände taxan när den var uppe i kommunfullmäktige. Inte trodde jag i min vildaste fantasi att den skulle utnyttjas av vissa förvaltningar för att göra det så svårt som möjligt för våra medborgare att begära ut information. Särskilt inte information och handlingar som redan finns elektroniskt lagrade.
Förvaltningarna kan inte förvänta sig att medborgare ska sluta fråga efter information. Däremot kan de skapa arbetsrutiner som minimerar tidsåtgången och slöseriet med resurser.

Hur ska man då göra för att få ut information utan att behöva betala?
Om förvaltningen tvärvägrar att eposta det finns det bara en väg att gå tyvärr – att läsa handlingar på plats.
Vad innebär det då?
Jo, att förvaltningen skriver ut allt material på papper. Hur tidsödande det är kan en ju bara fantisera om. Medborgaren bokar tid med förvaltningen, besöker förvaltningen och läser handlingen. När medborgaren har läst och fotograferat av det hen vill ha så tar förvaltningen hand om handlingarna och förstör dem.
Miljövänligt? Inte särskilt.
Smart användning av sin arbetstid? Verkligen inte!
Slöseri med resurser? JA!

Floskelgeneratorn presenterar…

Idag är det skolstart. Höstterminen drar igång.
Kommunen presenterade en skolplan för ett par veckor sedan. En skolplan som inte alls är förankrad eller beslutad av politiken. Skolan är en politiskt styrd organisation. Fast det är tveksamt om det är så i Östhammars kommun.

Jag säger det igen:
Skolan är en politiskt styrd organisation.

Att inte ens Barn- och Utbildningsnämnden (BUN) har beslutat att detta är något man står bakom är under all kritik. Att BUN inte har krävt att få detta på sitt bord innan det publiceras är så slappt och ryggradslöst att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Vem är det som styr?
Ja, inte är det våra politiskt förtroendevalda i BUN iallafall. Både S och C har helt tappat greppet och lämnat över allt ansvar till skolchef Lisbet Bodén, som jobbar hårt för att rasera det positiva och bra som finns i kommunens skolor. Tjänstemannastyre när det är som vidrigast. Våra skolpolitiker står bara och tittar på och har ingen åsikt. I en politiskt styrd organisation.

För att vara extra tydlig – min kritik är riktad mot ledningen (eller bristen på ledning). Vår personal ute i verksamheten gör så gott de kan med de resurser och ledning som de erbjuds (och det är värt en eloge, för vare sig ledning eller resurser är något att skryta med). De gör så gott de kan, tills de antingen blir sjukskrivna på grund av utmattning eller helt enkelt resignerar och bara är. Är ledarskapet uselt så påverkar det hela verksamheten, uppifrån och nedåt.
Jag kommer försvara vår personal ända in i kaklet, så länge de inte beter sig illa eller gör något olagligt. Jag sparkar uppåt, inte nedåt.

En skolplan på 20 sidor skryter man med. Jo jo.
Av dessa sidor består ca 12 av glassiga bilder på människor och bilder från Öregrund. Själva planen går att få in på 8 sidor, förmodligen färre.

Vad står det då i planen?
Floskler. Bara floskler.

Vartenda ord i skolplanen är självklarheter och borde sitta i ryggraden hos alla som jobbar i skolan. Det som står i skolplanen återfinns i flera dokument som styr skolan, så inget av det är nytt. Skolplanen är inget annat än ett uppsamlingsdokument för en rad andra redan existerande dokument.
Att det upplevs som att det är väl investerad tid och resurser i att producera detta dokument visar på en ledarskapsbrist och ett ledarskapsproblem utan dess like.

Dokumentet ska vara ett styrdokument.
Hur styr man med floskler?

Censur i Lagerbladet?

Vid jul 2016 släppte SSM en rapport som kritiserade SKB för att det finns en tysthetskultur i bolaget och att anställda inte känner förtroende för ledningen.

Det dök även upp en artikel i UNT med en före detta anställd som upplevde censureringen och hur kommunikationen utåt blev allt mer tillrättalagd.

Om vi bläddrar framåt några månader, till maj i år. Jag fick möjligheten att delta på en forskardag som SKB anordnade. Intressant dag på många vis. Dessutom ville Lagerbladet göra en intervju med mig, vilket jag tackade ja till.

Innan artikeln kom i tryck fick jag den skickad till mig via e-post, för korrekturläsning och godkännande.

Jag hade inget särskilt att invända mot så jag godkände.

Det är nu det intressanta inträffar.

Jag har inte riktigt brytt mig om att läsa den tryckta varianten av artikeln, jag har ju redan läst den. Fast som e-post.

Så fick jag en fråga vilket gav mig anledning att verkligen läsa igenom vad som stod i Lagerbladet. (Frågan är i det här fallet irrelevant).

Hela intervjun som jag godkänt är tryckt i tidningen. Utom den sista meningen.

Vilken meningen är?

Och jag undrar fortfarande om Forsmark verkligen är den bästa platsen.

Att allt utom just den meningen inte kom med känns otroligt tillrättalagt.

Och kom inte och säg att den inte fick plats av utrymmesskäl. Det hade varit lätt att fixa med en liten ändring i layouten.

Varför vågade SKB inte trycka den lilla meningen?

Passade det inte in i kommunikationsplanen?

Vad händer sen?

Jag publicerade det här på Facebook för ett tag sedan. Alla har ju inte Facebook så ger även er bloggläsare en chans att kommentera.

Lite nu och då får jag frågan vad jag har tänkt att göra till nästa mandatperiod. Som jag ser det finns tre möjliga scenarier.
1. Inte ställa upp.
2. Gå med i ett annat parti.
3. Starta ett eget lokalt parti.

Alternativ ett känns inte aktuellt, även om det finns de som försöker förminska mig pga det val jag har gjort och genom det få mig att lägga ner politiken.

Alternativ två. Kanske. De partier som bjuder in mig till ett möte kommer att få ett besök. Fast mer än så kan jag inte lova.

Alternativ tre. Kanske. Det är en möjlig väg att gå, men också en osäker väg. Det kan ju bli så att alternativ tre slutar i alternativ ett.

Det är mycket att fundera på. Hur tänker du? Om du fick önska, vad skulle jag göra då? Ser du ett fjärde alternativ som jag inte kommit på?